Direktlänk till inlägg 28 augusti 2011
Jag ser upp mot stjärnorna och ser så mycket, samtidigt som jag inte ser någonting alls. Jag ser det jag väntar på, det jag längtar efter och det jag hoppas på.
Sedan ser jag ingenting alls, för det är bara tankar och fantasier. Att tänka är inte som att se eller känna, att tänka är inte att ha utan det är att vilja ha. Att fantisera är att försvinna från verkligheten en stund, oftast till någonting som vi anser vara bättre. Jag vill så mycket men jag vet inte vad jag vill, varför är det så? Ett andetag in och ett andetag ut, en vilsen blick, en pust och sedan är allting som vanligt igen. Jag är tillbaka där jag började, vart det nu är? Jag blundar och ser inte längre stjärnorna som lyser, jag ser inte stjärnan som helt plötsligt slocknar och jag ser inte stjärnfallet som är över på en sekund. När jag öppnar ögonen igen ser jag inte att någonting är förändrat men under den tiden jag blundat har livet förändrats för en massa människor runt om i världen. För vissa till det bättre och för andra till det sämre, här ligger jag och varken ser eller känner någon skillnad alls. Just nu är jag den jag är men inte den jag för alltid kommer att vara, eftersom att små små detaljer förändrar mig hela tiden. Men så länge jag följer mitt hjärta är jag den jag vill vara!
Helgen bjöd på en riktigt bra innebandyhelg med roliga matcher med bästa brudarna. Vid lördagsmorgonen (09.00) rullade bussen iväg från Söderhamn mot Krokom för helgens första match, en resa på ca fyra och en halv timme. Efter matchen åkte vi in t...
De som görs till åtlöje utvecklar osäkerhet och förlorar självförtoendet. De som får uppleva skam utvecklar skuldkänslor och känner sig ivägen. De som får mycket negativ kritik utvecklar en skyddsmur och vågar inte be om hjälp. Ingen borde ha ...